header_pn_1304.jpg

Som att välja mellan pest eller kolera!

Travadministratörer kör loppen bakom skrivbordet så att det passar deras tävlingskalender. Aktiva i sporten måste ta hänsyn till hästen. Avveckla eller utveckla talangerna? 

Denim Boko är unik. Det visste jag förstås sedan innan, men i helgens finaler i korta E3 på Örebro var hon den enda(!) försöksvinnaren som fick pengar med sig hem. 

 

Alla de andra som var först i försöken gjorde en slät figur eller galopperade bort sig i finalerna och däribland också min egen Djali Boko. Och svaret på varför är enkelt; tiden mellan försök och final är för knapp för att hästarna ska kunna återhämta sig, ladda batterierna och landa rent mentalt.  11 dagar plus resorna däremellan, upp till 250 mil för våra hästar och 2 övernattningar, det går inte ihop rent hästfysiologiskt. All forskning på området visar att detta inte tar hänsyn till hästen. Hästarna som gick bäst i finalerna behövde inte brukas i försöken och hade därmed hunnit ladda om till fullo. Här måste ansvariga bakom skrivborden tänka till och förändra till nästa år. För vad är alternativen om ingen ändring sker? Jo, då måste man försöka hålla igen sin häst och måtta in så att man precis kommer vidare till final, vilket inte är det lättaste, för att om möjligt kunna spara så mycket krafter som det går. Och följden av det blir förstås att man inte kör för bästa möjliga placering enligt ST’s tävlingsreglemente. Det andra alternativet, att avstå de mest penningstinna loppen p g a detta, är näst intill omöjligt att motivera för hästägaren.

 För de bästa 3-åringarna i år återstår Kriteriet och därefter Breeders Crown, samma visa där, 11 respektive 10 dagar mellan försök och final. Och i Kriteriet är distansen dessutom mastiga 2640m och varför man har kortat ner tiden här? Förra året var det i alla fall 14 dagar mellan försök och final… Kontentan av det hela blir troligtvis att de bästa hästarna, de som har talangen och framförallt viljan att tävla och vinna, försvinner och blir brända till slut. I förlängningen innebär det också att publik och spelare förlorar chansen att få se dessa hästar på banorna. För en novis på området kan det tyckas löjligt med två, tre dagar hit eller dit, men det är just dessa få dagar som är avgörande om hästen hinner ladda om till 100% eller kanske bara 85% och i toppen är konkurrensen så hård att varje procent behövs för att göra sig gällande. Som tränare, och i alla lägen den som ska se till sin hästs bästa, ställs man nu inför dilemmat hur man ska köra hästarna i nästa försök till storlopp där det är för lite tid att återhämta sig på. Kör man på chans för att inte behöva bruka sin häst för fullt riskerar man att missa finalen och kör man för att vinna, eller man får någon elak tryckare i ledningen under loppet, ja då är risken stor att man inte har häst som räcker till i finalen. Som att välja mellan pest eller kolera!

För min del hade det gärna fått vara 14 dagar eller t o m något mer mellan försök och final men då har tidigare ledning försvarat sig med att tränaren inte ska kunna hinna behandla hästen hos veterinär, enligt gällande karenstider, mellan loppen. Var har vi djurskyddet i den tankegången?

Jag har ventilerat det här med några av mina mest namnkunniga kollegor och samtliga vill få till en ändring på den här punkten. Jag har också tagit kontakt med Petter Johansson, Svensk Travsports nya sportchef sedan en vecka tillbaka, och han köpte mitt resonemang helt och hållet och lovade att jobba på en ändring till nästa säsong. Jag hoppas verkligen att det också blir verklighet. Idag åsidosätter vi djurskyddet för många hästar med för kort vila. Finalerna i Örebro visade svart på vitt att samtliga försöksvinnare hade behövt mer tid för att kunna prestera på max. Förresten, vilka vill se huvuddelen av försöksvinnarna göra bort sig eller underprestera? Publiken vill se justa hårda lopp där de bästa hästarna är med och gör upp om det – i Örebro suckade publiken djupt.

Publik, hästägare, tränare och veterinärer ogillar detta och vill snarast få en ändring till stånd.